Det var en kall vår med mycket regn. Det var få dagar då bina kunde vara ute och flyga och samla nektar. Trotts det så hade drottningen börjat stifta cellerna. Så för att ge bina extra mat så fick vi ge dem sockervatten. Socker o vatten värmdes med några droppar ättika. Placerades i en burk opanpå ramarna rär bina kunde hämta extra mat. För att de inte skulle drunkna så lade vi lite lekakulor över.

Eftersom drottningen lägger sina ägg i drönarceller i utkanten av samhällets mitt så är det också där man placerar drönarramen. Det är en vanlig ram i lågnormal format, men som man delar in i tre sektioner. Varje vecka skär man ut en sektion. Det görs för att dels kontrollera men även för att motverka Varroa som är en parasit som ger bina problem. Vill man kan man frysa in de utskurna drönarcellerna för att sedan knäcka den och titta på larverna. Då ser man lätt varoakvalstret som en röd prick på de vita frysta larverna. Beroende på hur mycket kvalster det är så vet man hur stort tryck det är av Varroa på samhället.   Det finns massor av bilder på det här på nätet. Men jag ska ta mer kort till sommaren och publicera här.

Eftersom det var första året så var det en bra övning att gå in i kupan och plocka ut ramen. En sak som man farsineras över är att det går undan när det byggs nya celler.

Direkt efter att vi fått våra bin på plats så påbörjade vi vecorutinerna. Att öppna kupan och gå igenom samhället för att dels se att de har tillräckligt med plats, att allt ser normalt ut men även för att skära ut drönarceller. Många moment som var svårare än jag trodde.

Jag har letat igenom mina bildarkiv och hittade en vacker bild på ett bi som kommer fullastad med pollen. Här sitter den och suger näktar i en maskrosblomma.

För några år sedan flyttade vi till ett mindre samhälle nära naturen som vi så länge längtat efter.  Vi köpte ett äldre hus från början av 1900 talet med allt förmycket att renovera. Efter några år började vi längta efter något, vi pratade om att kaffa höns, eller kanske tom bin. För bin är bra, bra för naturen och en intressant insekt.

Nu när jag skriver det här så är det en försenad blogg. Jag har helt enkelt inte hunnit med allt som ska göras, men jag har saknat en dokumentation och ett sätt att dela med mig om mina erfarenheter, första året som biodlare.  Det kommer bli en del inlägg ed tillbakablickar blandat med årets händelser.  Under Projekt kommer du kunna följa vårt intresanta bygge av egna bikupor.

2015-05-18

 

Våren 2015 så gick jag en biodarkurs i Bollebyggd, där jag med fler fick lära oss grunderna i hur bisamhället fungerar och vad man bör ha för grundkunskaper. Vi köpte litteratur och gick med i biodlarna.se som är Biodlarnas riksförbund. Men hur börjar man nudå? Skulle vi bygga egna kupor eller köpa allt nytt från början. Det var så många frågor att vi helt enkelt fick prioritera det som var viktigast. Att det skulle bli så bra som möjligt. Så vi köpte våra första bikupor hos biredskapsfabriken i Töreboda. Jag tog helt enkelt bilen och åkte upp en vacker vårdag och packade bilen full med biredskap.  De som höll kursen hjälpte oss med att skaffa två fina starka samhällen att börja med. En kväll i maj förra året var det dags att plocka åka och hämta bina. Det var två samhällen på 20 ramar med med surr fick börja sitt fortsatta liv på ett nytt ställe.

Nästa morgon så var det fullt surr utanför kuporna. (Bild ovan) alla bina var ute och såg sig omkring på deras nya boningsplats. Efter ett tag så lugnade det ner sig och man såg att de brjade vara ute och dra in näcktar från växter i trakten.

Fortsättning följer.